Patellofemoralt smärtsyndrom - riskfaktorer, kliniska fynd och behandlingsmetoder : En forskningsöversikt
Pantolin, Joakim; Sjölind, Daniel (2010)
Pantolin, Joakim
Sjölind, Daniel
Arcada - Nylands svenska yrkeshögskola
2010
All rights reserved
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-201005068044
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-201005068044
Tiivistelmä
Patellofemoralt smärtsyndrom (PFSS) är ett vanligt förekommande syndrom hos såväl idrottare som motionärer. Syndromet kan definieras som retro- eller peripatellar smärta. Symtomen är diffusa till sin karaktär och uppkommer vid aktiviteter som belastar den patellofemorala leden. Smärtan kan även uppträda efter långvarigt sittande. Vi vill med denna forskningsöversikt kartlägga riskfaktorer, kliniska fynd och behandlingsmetoder. Baserat på forskningsresultaten vill vi sammanställa den nyaste kunskapen inom området och ge fysioterapeuter ökad förståelse för detta syndrom. Detta skulle gynna identifieringen av orsakerna bakom smärtan och valet av bästa möjliga behandlingsmetod. Vårt arbete är en systematisk forskningsöversikt och litteratursökningen utfördes i följande databaser: Google Scholar, Sage, EBSCO (Academic Search Elite, Cinahl, SPORTDiscus), Highwire Press, Ovid, PEDro and Pubmed. Litteratursökningen resulterade i 83327 sökträffar, av vilka 37 studier inkluderades. Resultaten antyder att personer med PFSS har svaghet i höftabduktorer och -utåtrotatorer, avvikande aktiveringsmönster av vastus medialis obliquus och vastus lateralis, onormal biomekanik i nedre extremiteten i form av ökad adduktion och inåtrotation i höften samt en mera lateral tryckfördelning under foten. Dessa resultat stärker teorin att PFSS är ett multifaktoriellt problem och att en grundlig undersökning av nedre extremiteten bör utföras. De flesta fysioterapiprogram använde ett mångsidigt tillvägagångssätt där ett flertal komponenter inkluderades. Att fokusera styrketräningen på m. quadriceps och/eller vastus medialis obliquus kombinerat med höftträning verkar på kort sikt ge goda resultat i form av minskad smärta och förbättrad funktionsförmåga. Fysioterapiprogrammen visar även tecken på att kunna återställa aktiveringsmönstret av vastus medialis obliquus och vastus lateralis. Patellofemoral pain syndrome (PFPS), a common cause of anterior knee pain, is often seen in both athletes and normal people. The syndrome is defined as retro- or peripatellar pain. The symtoms are diffuse and arise with activities that put stress on the patellofemoral joint. Pain may also arise after long periodes of sitting. The purpose of this review was to identify potential risk factors, clinical findings and treatment methods associated with PFPS. By summarizing the findings we hope to provide with the most recent knowledge in order to give physical therapists increased understanding of the syndrome. This would benefit the identification of potential causes of pain and the choice of treatment methods. This is a systematic review and the database search was performed in: Google Scholar, Sage, EBSCO (Academic Search Elite, Cinahl, SPORTDiscus), Highwire Press, Ovid, PEDro and Pubmed. The search resulted in 83327 matches of which 37 studies were included. The results indicate that people with PFPS have decreased strength in the hip abductors and hip external rotators, deviant activation pattern in vastus medialis obliquus and vastus lateralis, abnormal lower extremity biomechanics in form of increased hip adduction and hip internal rotation and a more lateral foot pressure distribution. These results suggest that PFPS is a multifactorial problem and therefore should a thorough examination of the lower extremity be performed. The majority of the studies used a versatile approach and included several treatment components. Strengthening of m. quadriceps in general and/or vastus medialis obliquus in particular combined with strengthening of the hip have shown good short-term results in decreasing pain and improving function. A physical therapy treatment regime also appear to be able to restore the activation pattern of vastus medialis obliquus and vastus lateralis.