Den utbildade barnmorskan med dig i 200 år : Ett axplock ur den österbottniska barnmorskans historia, Jubileumsbok Novia 2016
Granholm, Carolina; Hinds, Linda; Koivurinne, Karoliina; Landgärds, Sandra; Lybäck, Sandra (2016)
Lataukset:
Granholm, Carolina
Hinds, Linda
Koivurinne, Karoliina
Landgärds, Sandra
Lybäck, Sandra
Editoija
Matintupa, Eva
Nyback, Maj-Helen
Yrkeshögskolan Novia, Wolffskavägen 33, 65200 Vasa, Finland
2016
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-7048-38-2
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-7048-38-2
Tiivistelmä
Att beskriva barnmorskans arbete och utveckling av professionen under två sekel i en jubileumsbok är nästintill omöjligt, så valet är att göra djupdykningar i olika tidsåldrar och i olika arbetsuppgifter som barnmorskan har haft samt i utbildningen av barnmorskor i Vasa. Jubileumsboken är ett resultat av barnmorskestuderandes examens- och utvecklingsarbeten, skrivna och producerade under 2015 och 2016.
Mård (2015, 1) skriver i sin inledning att ”betydelsen av historia är svår att mäta, eftersom historien är en så oskiljaktig del av den mänskliga tillvaron. Ofta är det de, som är intresserade av nutiden, som också intresserar sig för historien (Hyrkkänen, 2008, s. 199–200). Det är viktigt att känna till sin egen historia och de rötter som det egna yrket bygger vidare på... och [det] skapar samtidigt en djupare yrkesidentitet”. Mård har valt att fokusera på den perinatala dödligheten i Kristinestads provinsial-läkardistrikt i slutet av 1800-talet och att
undersöka vilka faktorer hos kvinnan och barnet som ökade risken för perinatal dödlighet. Datamaterialet utgörs av dokument från landsarkivet i Vasa och består av
förlossningsförteckningar samt årssammandrag.
Kätilölehti/Tidskrift för barnmorskor är en viktig datakälla då de bärande idéerna och tankarna kring barnmorskans arbetsförhållanden, under tiden för övergången från hemförlossning till förlossningssjukhus (från början av 1930-talet fram till 1960-talet), beskrivs. Lybäck och Koivurinne (2015) har analyserat 80 artiklar som ingått i tidskriften under de ovannämnda åren. De konstaterar att det är mycket som skiljer beträffande arbetsförhållandena för barnmorskorna under 1930–1960 talet och idag. Barnmorskorna idag har fastställd arbetstid och har både privatliv och fritid. I studien framkom att arbetsförhållandena från 1930-talet till 1960-talet krävde att barnmorskorna ofta skulle vara nåbara dygnet runt och att fritiden samt privatlivet blev lidande. ”Känslan av att barnmorskan oftast endast hade sin yrkesidentitet var påtaglig. I dagens samhälle har barnmorskorna tid för att vara mer än bara barnmorska.”
Landgärds och Hinds (2016) väljer i sitt examensarbete att beskriva den kommunala mödrarådgivningsverksamheten under åren 1944–1972 i Österbotten. År 1944 lagstadgades rådgivningsverksamheten och 1972 stiftades Folkhälsolagen, vilket medförde att rådgivnings-verksamheten införlivades med primärvården och verkställdes på hälsovårdscentralerna. Datamaterialet utgörs av intervjuer med nulevande barnmorskor som var yrkesverksamma under den tid studien fokuserar på. Det ger en intressant inblick i hur utvecklingen har gått framåt, hur arbetslagstiftningen och samhällsutvecklingen påverkar yrkesutövningen vilket följande citat belyser ”Och den där tiden var man ju liksom dygnet runt i beredskap alltid, att man var ju inte som ledig och hade åtta timmars arbete utan man var ända tills ja det var väl först vid -72 som man började lyda under arbetstidslagen”.
Granholm (2015) har valt att fokusera på närhistorien, barnmorskeutbildningen i Vasa. På 1960-talet var barnmorskebristen stor i Vasa och orsaken till bristen var att det inte regelbundet utbildades barnmorskor på svenska i Finland. År 1978 startade en specialiseringsutbildning i moderskapsvård och gynekologisk sjukvård i Vasa.
Utbildningen var en specialiseringsutbildning för de som tidigare hade gått en 2,5-årig sjukskötarutbildning. Utbildningsreformerna har avlöst varandra och från att
barnmorskeutbildningen har varit en specialiseringsutbildning på 1 år övergick den vid mellanstadiereformen att bli en utbildning på 3,5 år och yrkesbeteckningen specialsjukskötare-barnmorska ändrades till enbart barnmorska. År 1993 förändrades utbildningen ytterligare för att anpassas till de krav EU ställer på barnmorskeutbildningen och 1996 blev den en yrkeshögskoleutbildning. Utbildningen förlängdes med 1 år, från 3½ år till 4½ år, praktiken förlängdes också. Ungefär 223 barnmorskor har utexaminerats i Vasa åren 1978–2015. Antalet är ungefärligt, eftersom exakt statistik före 1993 saknas.
Boken presenterar de olika examensarbetena i alfabetisk ordning enligt författarens/författarnas efternamn. Samtliga avsnitt avslutas med en bild av en poster
som är producerad med tanke på jubileet som hålls i Vasa i första november 2016 och postrarna har sitt ursprung i de olika teman (examensarbeten) som presenteras. Postrarna är en vidareutveckling och visualisering av de resultat som erhållits i examensarbetet.
Mård (2015, 1) skriver i sin inledning att ”betydelsen av historia är svår att mäta, eftersom historien är en så oskiljaktig del av den mänskliga tillvaron. Ofta är det de, som är intresserade av nutiden, som också intresserar sig för historien (Hyrkkänen, 2008, s. 199–200). Det är viktigt att känna till sin egen historia och de rötter som det egna yrket bygger vidare på... och [det] skapar samtidigt en djupare yrkesidentitet”. Mård har valt att fokusera på den perinatala dödligheten i Kristinestads provinsial-läkardistrikt i slutet av 1800-talet och att
undersöka vilka faktorer hos kvinnan och barnet som ökade risken för perinatal dödlighet. Datamaterialet utgörs av dokument från landsarkivet i Vasa och består av
förlossningsförteckningar samt årssammandrag.
Kätilölehti/Tidskrift för barnmorskor är en viktig datakälla då de bärande idéerna och tankarna kring barnmorskans arbetsförhållanden, under tiden för övergången från hemförlossning till förlossningssjukhus (från början av 1930-talet fram till 1960-talet), beskrivs. Lybäck och Koivurinne (2015) har analyserat 80 artiklar som ingått i tidskriften under de ovannämnda åren. De konstaterar att det är mycket som skiljer beträffande arbetsförhållandena för barnmorskorna under 1930–1960 talet och idag. Barnmorskorna idag har fastställd arbetstid och har både privatliv och fritid. I studien framkom att arbetsförhållandena från 1930-talet till 1960-talet krävde att barnmorskorna ofta skulle vara nåbara dygnet runt och att fritiden samt privatlivet blev lidande. ”Känslan av att barnmorskan oftast endast hade sin yrkesidentitet var påtaglig. I dagens samhälle har barnmorskorna tid för att vara mer än bara barnmorska.”
Landgärds och Hinds (2016) väljer i sitt examensarbete att beskriva den kommunala mödrarådgivningsverksamheten under åren 1944–1972 i Österbotten. År 1944 lagstadgades rådgivningsverksamheten och 1972 stiftades Folkhälsolagen, vilket medförde att rådgivnings-verksamheten införlivades med primärvården och verkställdes på hälsovårdscentralerna. Datamaterialet utgörs av intervjuer med nulevande barnmorskor som var yrkesverksamma under den tid studien fokuserar på. Det ger en intressant inblick i hur utvecklingen har gått framåt, hur arbetslagstiftningen och samhällsutvecklingen påverkar yrkesutövningen vilket följande citat belyser ”Och den där tiden var man ju liksom dygnet runt i beredskap alltid, att man var ju inte som ledig och hade åtta timmars arbete utan man var ända tills ja det var väl först vid -72 som man började lyda under arbetstidslagen”.
Granholm (2015) har valt att fokusera på närhistorien, barnmorskeutbildningen i Vasa. På 1960-talet var barnmorskebristen stor i Vasa och orsaken till bristen var att det inte regelbundet utbildades barnmorskor på svenska i Finland. År 1978 startade en specialiseringsutbildning i moderskapsvård och gynekologisk sjukvård i Vasa.
Utbildningen var en specialiseringsutbildning för de som tidigare hade gått en 2,5-årig sjukskötarutbildning. Utbildningsreformerna har avlöst varandra och från att
barnmorskeutbildningen har varit en specialiseringsutbildning på 1 år övergick den vid mellanstadiereformen att bli en utbildning på 3,5 år och yrkesbeteckningen specialsjukskötare-barnmorska ändrades till enbart barnmorska. År 1993 förändrades utbildningen ytterligare för att anpassas till de krav EU ställer på barnmorskeutbildningen och 1996 blev den en yrkeshögskoleutbildning. Utbildningen förlängdes med 1 år, från 3½ år till 4½ år, praktiken förlängdes också. Ungefär 223 barnmorskor har utexaminerats i Vasa åren 1978–2015. Antalet är ungefärligt, eftersom exakt statistik före 1993 saknas.
Boken presenterar de olika examensarbetena i alfabetisk ordning enligt författarens/författarnas efternamn. Samtliga avsnitt avslutas med en bild av en poster
som är producerad med tanke på jubileet som hålls i Vasa i första november 2016 och postrarna har sitt ursprung i de olika teman (examensarbeten) som presenteras. Postrarna är en vidareutveckling och visualisering av de resultat som erhållits i examensarbetet.