Hur vanliga hem kan utvecklas för att stöda hemmaboendet för personer med minnessjukdom
Hommas, Johanna (2022)
Hommas, Johanna
2022
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2022060615548
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2022060615548
Tiivistelmä
Syftet med studien var att skapa metakunskap om idéer och en form av informationspaket om hur hemmiljön i ett vanligt hem kan anpassas för att stödja hemmaboendet för personer med minnessjukdom. Studien har en kvalitativ ansats. Som datainsamlingsmetod användes halvstrukturerade intervjuer. Åtta (8) informanter intervjuades varav 6 individuellt och 2 tillsammans. Informanterna bestod tillhälften av personer med minnessjukdom och anhöriga till personer med minnessjukdom och till hälften av professionella inom branschen för inredning, tillgänglighet, hjälpmedel, samhälls-/omgivningsplanerare med erfarenhet av arbete med minnessjuka och äldre. Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Analysen resulterade i 18 kategorier varifrån 6 teman bildades. Som teoretisk referensram användes PEO-modellen, Mottaglighetshypotesen samt Universell design. Resultatet betonar vikten av att beakta tydlighet och skapa en miljö som stöder gestaltningen med hjälp av färger och kontraster, materialval, ljusmängd och belysning, ljudmiljön i hemmet, tydlighet och utrymme i hemmiljön och genom en bekant miljö. Miljön bör vara trygg, hinderfri och tillgänglig, såväl inomhus som utomhus. Balans mellan krav och stimulans från omgivningen upprätthåller säkerheten och stöder självständig aktivitet. Att skapa och upprätthålla ett tryggt hemmaboende ställer krav på anhöriga och utomstående, men hemmaboendet kan även stödas med hjälp av hjälpmedel och teknologiska lösningar. Personcentrerat och förebyggande förhållningssätt skapar grund för meningsfullt deltagande och ökad prestationsförmåga. Möjligheten att upprätthålla sociala kontakter förebygger ensamhet, isolering och ångest. Nedsatt självkänsla, anhörigas oro samt konflikter i hjälpbehovet upplevs utmanande.