Empatitrötthet och potentiella lösningar för professionella inom social- och hälsovården: en scopingstudie
Edin, Elisabeth (2023)
Edin, Elisabeth
2023
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2023062124260
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2023062124260
Tiivistelmä
Empatitrötthet är ett fenomen som har uppmärksammats i cirka 30 års tid. Yrkesutövare som arbetar med traumatiserade människor kan drabbas. Forskningen håller på att utvidgas från att uteslutande fokusera på psykoterapeuter och hälsovårdare till att även inkludera professionella i andra hjälpande yrken såsom inom det sociala området. Syftet med detta lärdomsprov är att skapa en översikt gällande det som aktuell forskning har kommit fram till om empatitrötthet inom social- och hälsovården. Lärdomsprovets frågeställningar är följande. Hur påverkas professionella inom social- och hälsovården av att få höra sina klienters traumatiska historier? Vilka åtgärder har visat sig hjälpa mot empatitrötthet? Den teoretiska bakgrunden och referensramen handlar om teorier om empatitrötthet, dess symptom, empatitrötthet på organisationsnivå, aktuella variationer i tolkningen av detta begrepp, självempati och traumainformerad arbetspraxis. Metoden för arbetet är en scopingstudie och 8 artiklar analyserades. Denna analys gjordes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys och induktivt tillvägagångssätt. Genom analysen fann jag 6 kategorier. Dessa är yrkesgrupp, terminologi, problematik, motiverande faktorer, åtgärder samt förändringar och rekommendationer. Yrkesgrupperna gäller professioner inom social- och hälsovården för att skapa en bredare tvärvetenskaplig inblick i empatitrötthet. De varierande synsätten på empatitrötthet är en utmaning, men man är ense om att fenomenet är en konsekvens av arbetsrelaterad stress som uppstår då man tar del av klienters trauman. Resultatet visar också att problematiken leder till hälsoproblem för personalen, som i sin tur leder till sämre servicekvalitet. Därtill finner man att utmaningar som kan leda till empatitrötthet kan även vara motiverande. I resultatet nämns åtgärder som till exempel stöd från jämlika och andra. Resultatet visar också att det finns för lite forskning gällande vissa yrkesgruppers egna erfarenheter av empatitrötthet och även forskning som kombinerar empirisk undersökning med traumainformerad teori och praxis.