KOL-patienters erfarenhet av lungrehabilitering
Axelsson, Nina (2020)
Axelsson, Nina
2020
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2020053115615
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2020053115615
Tiivistelmä
Bakgrund: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en kroniskt, långsamt progressiv lungsjukdom som påverkar individens fysiska, emotionella och sociala funktion i olika utsträckning vilket leder till en reducerad hälsorelaterad livskvalitet. Förutom farmakologisk behandling är patientutbildning relevant för att öka patientens kunskap och förmåga till egenvård.
Syfte: Syftet med studien är att beskriva KOL-patienters erfarenheter av att delta i lungrehabilitering.
Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ design.
Resultat: Utifrån 12 valda artiklar framkom fyra teman: Ökat självförtroende, Uppmuntran från vårdpersonal, Gemenskap och Utmaningar.
Slutsats: Deltagarna uppgav att de i större utsträckning accepterade de begränsningar sjukdomen innebär och utvecklade strategier för att hantera svårigheter, återta kontroll och upprätthålla oberoende. Ökat självförtroende, vårdpersonalens uppmuntran och gemenskapen i rehabiliteringsgruppen bidrog till att deltagarnas fysiska, emotionella och sociala funktion förbättrades vilket ingav känsla av hopp och ökat välbefinnande. Att utveckla fungerande metoder för att vidmakthålla sina nya färdigheter och bibehålla förtroendet och motivationen för att vara fysiskt aktiv var utmaningar för deltagarna.
Syfte: Syftet med studien är att beskriva KOL-patienters erfarenheter av att delta i lungrehabilitering.
Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ design.
Resultat: Utifrån 12 valda artiklar framkom fyra teman: Ökat självförtroende, Uppmuntran från vårdpersonal, Gemenskap och Utmaningar.
Slutsats: Deltagarna uppgav att de i större utsträckning accepterade de begränsningar sjukdomen innebär och utvecklade strategier för att hantera svårigheter, återta kontroll och upprätthålla oberoende. Ökat självförtroende, vårdpersonalens uppmuntran och gemenskapen i rehabiliteringsgruppen bidrog till att deltagarnas fysiska, emotionella och sociala funktion förbättrades vilket ingav känsla av hopp och ökat välbefinnande. Att utveckla fungerande metoder för att vidmakthålla sina nya färdigheter och bibehålla förtroendet och motivationen för att vara fysiskt aktiv var utmaningar för deltagarna.