Sjukskötarens erfarenheter av omvårdnaden av patienter med delirium
Mindres-Linde, Ana-Maria; Neagu, Alina Andreea (2022)
Mindres-Linde, Ana-Maria
Neagu, Alina Andreea
2022
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2022060315229
https://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-2022060315229
Tiivistelmä
Bakgrund: Att drabbas av delirium innebär komplikationer såsom fallrisk, långa vistelser på sjukhuset eller till och med ökad risk för dödlighet. En upplevelse av delirium kan kännas obehagligt för både patient och sjukskötare. Det är viktigt att se delirium ur sjukskötarens perspektiv, hur de uppfattar delirium och vilka processer används för att vårda patienter med delirium.
Syftet: Att belysa sjukskötares erfarenheter av omvårdnaden av patienter med delirium.
Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med ett induktivt förhållningssätt.
Resultatet: Resultatet baseras på tio vetenskapliga artiklar. Fyra huvudteman steg fram med respektive subteman: Att sakna kunskap och färdighet, Att vara emotionellt påverkad, Att ha en utmanande kommunikation och Att hitta goda strategier .
Diskussion: Resultatet tolkas med anknytning till andra studier och kopplas till Ida Orlandos teori om en reflektiv omvårdnadsprocess.
Konklusion: För att kunna vårda patienter med delirium krävs en ökad kunskap om detta tillstånd, identifiering och bedömningsverktyg, fungerande kommunikation och att hitta metoder som underlättar omvårdnaden av patienter med delirium. Vidare forskning om delirium behövs.
Syftet: Att belysa sjukskötares erfarenheter av omvårdnaden av patienter med delirium.
Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med ett induktivt förhållningssätt.
Resultatet: Resultatet baseras på tio vetenskapliga artiklar. Fyra huvudteman steg fram med respektive subteman: Att sakna kunskap och färdighet, Att vara emotionellt påverkad, Att ha en utmanande kommunikation och Att hitta goda strategier .
Diskussion: Resultatet tolkas med anknytning till andra studier och kopplas till Ida Orlandos teori om en reflektiv omvårdnadsprocess.
Konklusion: För att kunna vårda patienter med delirium krävs en ökad kunskap om detta tillstånd, identifiering och bedömningsverktyg, fungerande kommunikation och att hitta metoder som underlättar omvårdnaden av patienter med delirium. Vidare forskning om delirium behövs.